Jaha, här sitter jag och tycker synd om mig själv. Vilket jag tycker att jag borde få göra faktiskt. Min Ida mobbar mig och dumpar mig för någon snubbe.. dock hennes pojkvän, men ändå, lite elakt! Ännu en gång vinner kärleken, och vi andra blir lämnade kvar. Fast funderar på att gå ut en liten sväng iallafall, men är ju så illa kiligt att gå ensam.. hmm. Antagligen kommer jag väl bara sitta här tills det blir mörkt och sen gå och lägga mig och inse att ännu en meningslös dag i mitt liv har gått till historien. OCH att det snart är dags att ta sig till skolan igen... *suck* Det är inte lätt när det är svårt alltså.