Jag vet nog inte riktigt vad jag håller på med, och helt plötsligt blev jag så osäker på det jag för bara ett litet tag sen var så säker på. Men det är så konstigt, man kan aldrig riktigt veta, man kan inte någonsin veta. Vissa saker ska man nog dock bara låta vara det dom är. Saker som varit är helt enkelt bara saker som varit. Och saker som ska bli får man helt enkelt bara vara helt ovetandes om. Ibland känns det som att jag lever någon annans liv, eller inte egentligen. Men som att jag lever något som egentligen inte händer mig. Att det bara är på låtsas, något overkligt, bara det att jag inte fattar. Att jag inte förstår att det aldrig skulle hända mig. Men det händer ju, ja visst händer det! Fast att jag nog missade en del. Men egentligen missade jag det inte alls för det var inte min tur då. Ändå känns det som att jag är ute försent. Att det jag ville ha, för länge sedan redan har passerat. Så kanske är det inte detta jag ska vara med om? Kanske är detta fel? Fast jag så gärna vill att det ska vara rätt, att jag ignorerar allt som pekar på att jag egentligen ska vara någon annanstans. Jag vill inte vara någon annanstans, det finns ingen annanstans. Eller så gör det det fast jag förnekar det också. Kanske är det dags att vakna upp och leva i verkligheten, det kanske är dags att sluta drömma. För visst är det en dröm det har varit. Från första stund. Och det har varit den bästa drömmen jag någonsin drömt.