good old måndag..
Jag känner mig sådär tom idag.. ihålig. En såndär outhärdlig saknad. Jag frågar mig själv varför. Jag vet inte.. det är bara så det känns. Tomt. Som att allt jag behöver är dig. Ditt sällskap, dina ord.
Jag känner mig så vilsen.
Jag känner mig så vilsen.
Är det okej att bara vara normal?
Jag har så många frågor i huvudet, så mycket jag tänker på nu, så mycket att jag inte vet vad jag ska skriva.
Då och då är jag rädd att jag använder vissa ord så mycket att de blir betydelselösa, slutar fylla sin funktion. Men då vill jag tänka att ord inte kan göra det. Varje gång man använder ett ord så är det ett nytt ord, även om man använt det innan. Så är det inte samma ord. Nu kommer något klurigt, men som jag tror på och det är att samma ord kan ha samma betydelse fast olika. Älskar är ett sånt ord. Att älska en annan människa. Jag är lite rädd för att använda det ordet för att beskriva hur jag känner för någon, även om personen är nära, just för att det är för mig ett sådant starkt ord. Ändå använder jag det ofta för att berätta hur mycket jag älskar en speciell film, glass, att sova länge på morgonen, att titta på stjärnorna, att läsa poesi och så vidare.. För mig är det inte samma sak som om jag skulle säga jag älskar dig till en person. För älskar är ett ord som, kan man säga skiftar, lite i betydelse beroende på med vilket ord det sätts ihop med. Fast inte i betydelse egentligen, kanske status. Man älskar inte glass på samma sätt som man älskar sin syster eller bror. Ändå använder man samma ord.
Om vi tar en bit av mig och en bit av dig, blandar dem,
ser om de bildar någonting tillsammans, om de passar ihop.
För då kan man göra så sen, om man vill, ta bit för bit och sätta ihop till något,
något som ingen annan har satt ihop förut.
ser om de bildar någonting tillsammans, om de passar ihop.
För då kan man göra så sen, om man vill, ta bit för bit och sätta ihop till något,
något som ingen annan har satt ihop förut.
Jag vill skriva något bra, något fint, något jag kan vara stolt över att jag kommit på alldeles själv. För det är något jag tycker om. När jag skrivit något jag tycker är så bra att jag läser det om och om igen. Nu är det så många tankar om människor, livet, kärlek, vänskap, gråt, lycka i mitt huvud att jag inte kan få till någon slags sammanhängande text alls. På ett sätt gör det mig lite frustrerad, irriterad, på att jag inte har orken att faktiskt sortera alla de där outgrundliga tankarna och sätta ihop dem till något sånt där som jag sedan kan vara stolt över.
Jag hör ofta det där.. att skönheten finns på insidan.
Är det för att utsidan är ful?
Kan man få vara ful och nöjd? Kan man få vara ful och onöjd?
Jag tror jag älskar att läsa poesi. Det är något utav det bästa jag vet. Att se hur ord tillsammans inte bara bildar meningar utan känslor, tillstånd, tankar. Hur texter kan förmedla något så mycket mer än bara det som går att skriva. Jag är svag för ord. Stora ord. Svåra ord. Ord jag inte förstår, ord som får mig att fundera. Jag tycker det är så fantastiskt när människor kan skriva texter och använda sig av ord. ORD. Man säger att ord är överflödiga, "vad som räknas är det vi gör inte vad vi säger". Då är det väl inte så konstigt att det är så svårt att få människor att lyssna. Nej. Ord är mäktiga. Därför älskar jag att läsa poesi och alla slags texter som är skrivna av människor som använder sig av ord. Som vågar uttrycka sig med hjälp av ord. Som hittar ord på sina tankar och
känslor. Som kan sätta in dem i meningar, sammanhang och få mig stum av förundran att det ens gick att formulera sig så, på det sättet. Det är något jag imponeras av. Formuleringar. Jag önskar jag kunde använda mig av de svåra, stora, råa orden som jag älskar att läsa.
Kan man få vara ful?
Men det är sant. IBLAND, behövs det inga ord. Ibland, finns det tillfällen när man inte behöver säga något. Det är något jag förstått det senaste och jag har även stött på tillfällen i mitt liv nu när jag varit trött på ord. När ord bara faktiskt inte varit, kunnat vara, något annat än just ord. När jag varit så girig att jag velat ha mer. Men en del ord sägs inte utan mening, det har jag lärt mig. Och en del ord sägs helt utan mening. Ofta säger jag det senare. Det irriterar mig också, när jag använder fel ord. Eller när rätt ord bildar fel mening.
Jag vill så gärna få det ut ur mitt huvud och in i verkligheten.
Jag är så otålig just nu.
Jag försöker febrilt komma på något bra att avsluta detta med. Jag försöker komma på några stora ord. Eller åtminstone få de små orden att verka stora, för det är ju nästan ännu bättre. Men jag kan inte komma på något, eller snarare, jag kan inte få ihop något.
Jag önskar att mitt namn ingick i ditt ordförråd.
Bredvid alla svåra och stora ord.
Bara du, är en vacker formulering.
Bredvid alla svåra och stora ord.
Bara du, är en vacker formulering.
återigen måndag
Jag kommer snart älska dig.
måndag.
'cause every breath I take is a silent cry for help.
