Jag har spanat in dig!
Sova? Ja. Eller ja, typ iaf. Placera mig i sängen under täcket med några favoritebooks of my own? Ja, det låter bra. Förbannat bra, kommer somna som en stock sen. Jag har alltid undrat varför stockar sover så bra. Jag har kalsonger på mig, rosa. Det är fint. Jag är fin i dom.
Ses vi inatt? Jag hoppas det.
vad fan hände?
Nu har jag bytt kläder typ hundra gånger. Det var längesen jag var så vilsen när det gällde vad jag ska ha på mig. Udda. Jag vet fortfarande inte och ska bege mig om tio minuter.. Hmm.. Det får bli att dra på sig nåt bara. Det blir bra. Världen går ju inte under. Inte över för den delen heller. Världen går rakt igenom, utan att se sig för utan att tänka efter bara helt och hållet pressar den sig fram mitt emellan allting. Svarta hål. Rymden. Stjärnor.. mm.
Här och nu
ibland så dör jag litegrann
när du halkar med din tunga
på en bokstav i mitt namn
Det är inte alls min dag idag. Men så frågar jag migsjälv, kan man verkligen äga en dag?
Och varför, varför saknar man det som var, när man lever i det som är?
Är det tisdag idag?
När gick allt fel?
När gick allt fel?
Nu vill jag bara begrava mig i lyrikens värld. Och glömma världen utanför och allt vad den innehåller.
Have a little faith in me.
Världens sötaste
näää
Jag vill dränka mig lite nu. Eller ganska mycket.
Det enda positiva med att gå upp tiiiidigt på morgonen är att man får se soluppgången.. mm.
Det enda positiva med att gå upp tiiiidigt på morgonen är att man får se soluppgången.. mm.
05.43
Detta är alldeles för tidigt på morgonen.
Jag bara längtar tills jag kommer hem och får krypa ner i sängen igen.
Mums!
Jag bara längtar tills jag kommer hem och får krypa ner i sängen igen.
Mums!
jag ger dig min morgon
Nu är det såhär det är när det är såhär och då måste man få låta det vara såhär
även om man inte vill att det ska vara såhär men eftersom man inte kan
hjälpa att det är såhär så får det vara såhär.
Vad jag önskar att det inte var såhär.
denna dagen - ett liv
ett glas mjölk
en lånad bok
skriven av F. Lindström
ett utskrivet schema
en pappa som är brandman
en inlåst nyckel
två stycken ätpinnar
en målad arm
ett springande till buss
en kopp kaffe
ett försenande till lektion
ett rutigt golv
två knäckemackor
utan ost
en tallrik yoghurt
med flingor
en lånad bok
skriven av F. Lindström
ett utskrivet schema
en pappa som är brandman
en inlåst nyckel
två stycken ätpinnar
ett halvskrivet blogginlägg
en halsduk som är svartvit
en målad arm
ett springande till buss
en kopp kaffe
en Damian Rice
ett försenande till lektion
ett rutigt golv
svartvitt
en randig klänning
ett färdigskrivet blogginlägg.
ett färdigskrivet blogginlägg.
Ellen in process..
..fast just nu står det väldigt mycket still. Varför intalar jag migsjälv att jag kan göra skolarbeten på kvällen när jag egentligen vill sova? För att jag så gärna vill att det ska vara sant, såklart. Dock vet ju alla att det är en lögn. Illa. Alltså det här går ju verkligen åt pipsvängen. Sjukt ord, förövrigt. Pipsvängen. Det känns bra att veta att man har redovisning om typ 9 timmar. Eller så känns det inte bra. Reflektera. Analysera. Värdera. Diskutera. Usch. Jag är nog egentligen ganska dålig. Fast jag låtsas att jag är bra.
Can a heart still break once it's stopped beating?
Nu känns livet sådär frånvarande och natten så påträngande igen. Det är mörkt, och inte bara för att lamporna är släckta. Jag känner igen känslan. Vilsen, ledsen, frågande. Jag kan inte förstå. Kanske är jag bara trångsynt och löjlig. Må så vara då. Man får tänka om. Tänka på något annat. Tänka på något annat sätt. Höstens nätter kommer bli långa oavsett hur jag gör. Det känner jag på mig. Om höstens färger bara ville lysa lite klarare. Starkare.
Gå aldrig ensam in i något där man ska vara två.
Nä, om jag kanske ska låta nattens käftar sluka mig. Tugga mig till söms. Svälja mig bit för bit till drömmarnas land. För att imorgon kastas upp som nån annan spya, och tvingas möta livet med ett leende, för att det är en ny dag. Fuck nya dagar! Låt mig få stanna i nattens mörker. Låt mig få stanna i drömmarnas land. Där verkligheten lyser med sin frånvaro.
Låt mig få räcka till.
Du hittar mig i stjärnhimlen, där jag tappade bort mig själv. Där du blev verklighet.
.
det gör ont.
för ont.
för ont för att kunna andas.
för ont.
för ont för att kunna andas.
