för en del av oss kommer alltid att vara vi.
jag vet att du är någon annan nu
jag vet att vi är något annat
än vi var förut
men dina händer är desamma
din röst är likadan
dina ögon lika vackra
som djupet i en ocean
jag förstår att kärleken försvinner
att känslor tynar bort
relationer ändrar riktning
jag är inte längre din sort
men dina händer är desamma
din röst är likadan
dina ögon lika vackra
som djupet i en ocean
jag faller utan dig
det är något som håller mig uppe
men jag vet inte vad det är
det är någon som håller mig uppe
men jag vet inte vem du är
du?
du som ser rakt igenom mig
du som känner mig som ingen annan
du som vet det jag inte kan förstå
om mig själv
du håller mig uppe
håller mig flytande
svävande
levande
men jag vet inte vem du är
och vem är jag?
den öppna bok som ligger framför dig
som ligger naken inför dina ögon
men jag vet inte vad det är
det är någon som håller mig uppe
men jag vet inte vem du är
du?
du som ser rakt igenom mig
du som känner mig som ingen annan
du som vet det jag inte kan förstå
om mig själv
du håller mig uppe
håller mig flytande
svävande
levande
men jag vet inte vem du är
och vem är jag?
den öppna bok som ligger framför dig
som ligger naken inför dina ögon
och du läser mig
du läser mig rad för rad
ord för ord
ord för ord
men du kastar om bokstäverna
du bildar nya meningar, som jag inte förstår
varför bildar du hela tiden nya meningar?
varför kastar du om bokstäverna i mitt liv?
och varför får jag inte veta vem du är?
se hur du ser ut
känna hur du känns
se hur du ser ut
känna hur du känns
hur du luktar
nej
du bara är
du bara finns
du?
du som håller mig uppe
när hela världen faller
när hela världen faller
nattpoesi när den är som bäst, by Mads Rydman
Ta på mig.
Stryk med dina
fingrar över mina skuldror.
Grip tag om mina knän.
Jag lovar, att min hud ska
minnas dina händer.
Trumma mot min bröstkorg! En kort stund.
Så att mina demoner blir
skräckslagna, och flyr.
Jag kommer att känna och
uppleva dina händers avtryck,
en vintergata över mina axlar.
Trumma, trumma
mot min bröstkorg.
Jag kommer att
älska din trumma, ett pekfinger
mot mitt hjärta. Fukta min hud
med dina läppar. Blöt igenom
min huds ensamhet med dina
läppars skum.
Din beröring av min kropp
talar i sömnen om kärleken,
och jag vill inte vakna.
Trumma, trumma
mot min bröstkorg!
under stjärnhimmelns skönhet
jag skakar, jag skakar
och du går igenom mig som dimma
det osynliga finns
det osynliga känns
och jag behöver someone around
en capuccino, en te
på ett litet cafe i paris
till tonerna av Barcelona
på spanska gator
och jag skakar, jag skakar
lever livet genom dimman
asfalten brinner
vågorna gungar mig
och jag vilar i dig
blundar, drömmer
glömmer bort för en stund
grekiska öar
i en turkos atmosfär
där jag skakar, jag skakar
men du är vacker
du är vacker
försiktigt, skört, lätt
som en bubbla
på stranden, i natten
och jag älskar dig då
jag älskar dig nu
genom dimman
Varför kan jag inte glömma dig?
Jag är det där du kallar överflöd,
det där utan gnista eller glöd
Jag är det där du inte behöver, det där du redan har
det där extra som inte får plats, det där som blir kvar
Jag är det där som är lämnat och överblivet
det där som kastas när man funnit livet
Du är det där jag kallar överflöd
det där med både gnista och glöd
Du är det där jag behöver, det där jag inte har
det där extra man sparar, det där man vill ha kvar
Du är det där som är helt och inte sönderrivet
det där som består när man tappat bort livet
när natten blivit dag, vill du älska då
två tungor
fyra lungor
jag känner hur du andas
rakt in i mig
två hjärtan
en längtan
jag känner hur allt mitt
blir ditt
två armar
runt min midja
jag känner hur du håller mig
som ingen gjort förut
mina ögon
dina ögon
jag ser mig
i dig
mig
dig
två tungor
fyra lungor
jag känner hur du andas
rakt in i mig
två hjärtan
blir ett
Fly me to the moon.
jag hoppas du förstår att det inte är lätt
för mig att glömma ditt sätt
ditt sätt som gör att jag känner mig hel
som gör att allt annat känns fel
varje gång du säger hej eller goddag
har jag en önskan, att du kände som jag
men jag har insett nu, jag förstår
jag måste ta vara på den tid med dig jag får
för närsomhelst kan du försvinna
jag vill bara så gärna hinna
berätta så att du vet och får reda på
Du är det bästa någon person nånsin kan få
för att det onödiga har betydelse
för jag vill försvinna in i en dröm med dej
jag vet att sanningen är annorlunda, men säg
säg att bara för ett litet tag,
så är det du och jag.
kanske långt bort på en strand
där jag håller din hand
där vi sitter tätt intill varandra
där det är vi och inga andra
där havet glittrar och solen går ner,
där jag inte skulle önskat något mer.
Let the sun shine
Hon låter tårarna rinna nerför kinderna, för det är sista gången. Hon låter det trassliga håret vara trassligt, för det är sista gången. Hon tittar ut genom det lilla fönstret i badrummet där hon står och håller hårt om föremålet i handen. Hennes ögon möter, utanför fönstret, ett mörker av tystnad, ett mörker av längtan. Längtan efter något bättre, något ljusare, längtan efter något mer. Hon sluter sina ögon och försvinner in i en värld bortom horisonten, en värld där mörkret förvandlas till hopp, en värld där hon kan vara för sig själv, vara sig själv. Hon blundar hårdare, hårdare, och hårdare... Så släpper hon taget, hon är fri. Äntligen, är hon fri.
Höst - don't you just love it
Inte ett regnmoln på den klarblå himlen. Höst. Solen värmer den annars kyliga luften. Höst. Det är nästan helt vindstilla. Höst. Löven på träden skiftar i färgerna rött och gult. Höst. De löv som sagt adjö för iår och lämnat sin gren täcker marken som en matta av eld. Höst. Jag sitter och bara njuter av tystnaden. Höst. Tiden står alldeles stilla. Höst. Det är en helt underbar dag. Det är höst.
