natten mellan 2 och 3 januari 2010

Vad spelar det för roll vad jag tycker, tänker, känner. Du kommer ändå alltid bara vara en ouppnåelig dröm. Du kommer alltid vara det där jag inte har, det där jag inte kan få. Hur jag kan veta detta? För du är för bra för att vara sann. Människor som du växer verkligen inte på träd. Du är inte en på miljonen, miljarden, biljonen eller någon fjuttig triljon. Nej, du är inte sånt trams. Du är du. Underbara du. Jag förtjänar inte dig, och det kommer jag aldrig att göra. Sådan är inte världen. Sådant är inte livet. Det kan tyckas elakt, det kan tyckas grymt, men en tjej som jag får inte en prins som du. Oavsett hur vacker min klänning är. Det begär jag inte heller. Det skulle vara som att sparka på den som ligger ner. Det kan jag inte göra. Vad jag kan göra, det är att inte bli kär i dig. Så jag ska inte bli kär i dig. Men jag kommer att älska dig, jag kommer att älska dig, föralltid, i smyg.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

.

RSS 2.0